Sitter och letar hemförsäkringar och försöker ändra min adress i folkbokföringen på min nya, alldeles egna bärbara dator.. Haha, vet att jag kanske påpekat det förut, men det känns faktiskt helt absurt. Hisnande härligt och fruktansvärt underbart liksom, en sån där tudelad känsla som man omöjligt kan förklara. Jag tror inte att det kommer att gå upp för mig på riktigt förrän jag stänger dörren om mig på måndag kväll och upptäcker att här ska jag bo, inte bara tillfälligt utan på riktigt, och dessutom alldeles ensam.

Igår kväll var det Lars Winnerbäck med Frida och Jesper, lovely night I'll say :) Vi träffade några bekanta som så snällt påpekade att det faktiskt var en ganska sorglig kväll eftersom Frida drar i morgon, varför vi kom underfund med att vi inte ens tänkt så långt själva.. 140 mil kommer det att skilja, och bra mycket mer när fröken Dahl drar ut till havs..
Fast jag tror inte vi ser det som att vi ska splittras, vi kommer ju liksom alltid att ha varandra; det är ju nu vi ska ut och upptäcka livet, och det måste man faktiskt göra ensam. Sen är det ju skönt att ha nån man kan ringa då och då, när livet inte blev riktigt som man tänkt sig, eller, för all del, när det blev precis som man tänkt sig :P

Nej, nu glömde jag bort igen, jag ska flytta hemifrån, på måndag, till luleå, och plugga! Jag måste liksom påminna mig själv då och då, för det verkar inte ha sjunkit in än..

Nehej, ska väl fortsätta med det här med folkbokföringen, verkar krångligt att logga in.. Äsch, får väl fråga pappa annars, men kan ju det än så länge :P Sen blir det åfesten, Robin har fått för sig att vi ska åka karuseller, men vi får väl se :)