Packar återigen min väska till tonerna av Kent i mitt rum. Ska åka ifrån Pappa, Mimmi, Ellinore och Tobias igen efter ynka två veckor, fjorton dar, varav jag har jobbat största delen och varit borta ganska mycket resten. Så bär det av hem till Mamma, Peter, Oliver och Samuel i fjorton dagar, varav de flesta förmodligen kommer spenderas på jobbet, och många andra på stan eller hemma hos någon vän. Det är ju absurt. Sådant är mitt liv. Och ändå funkar det ganska bra; oftast :)

Jag känner mig nöjd med mig själv just nu. Jag har fattat ett beslut om mitt liv - förmodligen mitt första helt egna stora beslut. Eller ja, kanske inte, men det känns så just nu i alla fall. OCH jag ska på festival i sommar - två stycken till och med, trevlans trevlans :)