Kunde inte låta bli, måste skriva av mig det här innan det börjar gro  inom mig tror jag. Åh, så mycket jag kommer att sakna dig Jäger!! Förut var det liksom okej, jag visste att du skulle härifrån, men du skulle i alla fall stanna till sommaren, men nu... Februari, det är inte långt dit! Har inte gråtit såhär på riktigt sen jag åkte hemifrån i augusti tror jag, men det bara kom nu.. Insåg inte förrns nu hur mycket jag verkligen kommer att sakna dig.. Bara det att ha dig i närheten, veta att du finns här, känns som en trygghet, och jag vill inte inte inte förlora den!
Så, nu tror jag nog att min egoistiska sida är färdig, nu ska vi lämna ordet till vännen Elin:
Jag är så otroligt glad för din skull Jäger! Det finns ingen som förtjänar det här mer än du gör och det finns ju liksom inget alternativ. Det är på riktigt nu, och det kommer att bli så bra!
Vet inte vad mer jag ska säga, just nu far alla känslor i mig som en stormvind, jag är fångad i en stormvind skulle man väl kunna säga :P Ska försöka lägga mig och sova lite nu, vi får väl se hur bra det går :)

Jäger

Ni som vet att en mur bara är en bro på högkant,
och det som är som det är inte måste vara konstant.
Ni som hör rop på hjälp när ingen annan hör det,
gör det ni gör och aldrig får nåt för det,
låter ni bli finns ingen annan där som gör det.

NI som går dit ni går utan att nån annan styr er.
Ni som får era sår utan att ni blir martyrer.

Ni som drömmer men aldrig blundar för det som händer,

glömmer era fiender men aldrig vänner,

gömmer och hjälper människor ni inte känner.

Ni är inte vackrast i världen,

världen är vackrast i er;

och det är inte i era ögon,

det är i vad ni ser.

Ni som skrattar er fram till det sjukt seriösa.

Ni som får folk att undra om ni borde få gå lösa.

Ni som alltid gör fel och aldrig är perfekta, 

spelar inga spel och skiter i det korrekta;

ni som vågar vara sneda och defekta.

Ni är inte vackrast i världen,

världen är vackrast i er;
och det är inte i era ögon,

det är i vad ni ser.

Åh, hur ni lyckas inspirera,

få mig att vilja orka mera;

utan att jag känner mig sämre,

eller måste prestera.

Åh, hur ni lyckas exaltera,
få mig att orka vilja mera;
det hörs på era röster,
det lyser igenom när man ser er.

Så ni är vackrast i världen, 
världen är vackrast i er;
och jag ser det i era ögon,
där ser jag vad ni ser.