Fysik, tentaångest och tre små ord!
Sitter och försöker fixa lite home assignments med mina bundsförvanter och det känns som vanligt som om jag är ganska överflödig, kan inte hjälpa så mycket :( Den här tena-p är ju för tusan ännu värre än den förra, är helt bombsäker på en omtenta i matten, och fysiken är faktiskt inte heller helt självklar tyvärr :S Dessutom har Emil varit här typ hela veckan så det har varit riktigt svårt att koncentrera sig :P
Det känns bara så hopplöst ibland, som att Linn och Maja är så fruktansvärt säkra på att det är här de vill vara och har hela tiden den motivationen till att plugga. Dessutom har de disciplinen från gymnasiet. Jag har alltid hankat mig fram med minsta möjliga anstränging och ändå bra betyg, nu funkar det absolut inte längre och det är en riktigt tuff omställning :( Jag önskar att jag fått större utmaningar i skolan från början, så jag också fått lära mig att kämpa mer.. Samtidigt inser jag ju att jag inte kan skylla på alla andra, det handlar egentligen bara om att jag ska bestämma mig, men det är riktigt svårt att ta sig i kragen :S Ja, vi får se hur det går, tänker i alla fall stanna här ett tag till, för jag trivs :D Ska försöka rycka upp mig också, jag har i alla fall blivit mycket bättre på att hålla rent och snyggt omkring mig sen jag kom tillbaka, det har hållt i en vecka nu, längre än nånsin så det är ett gott tecken :P
Tillbaka till Emils närvaro här nästan hela veckan :P Det har varit hur mysigt som helst, och jag känner verkligen hur mycket jag tycker om honom nu när vi har varit ifrån varandra ett tag och sedan får ses igen :D Sen idag på eftermiddagen, när vi bara pratade som vanligt så sa jag hur mycket jag tycker om honom som jag brukar göra ibland :) Då sa han de tre små orden, de tre viktiga orden, de som betyder så mycket! Det är märkligt, för innan de har sagts känns de verkligen bara som ord, precis som jag tycker om dig, det är fint att säga det, men sen går man liksom vidare som vanligt. Det här var dock helt fantastiskt. Det var som en härlig värme som satte sig i hjärtat och sedan bara strålade ut i varje del av kroppen, jag blev så glad, så glad; och överväldigad av att någon faktiskt känner så starkt för lilla mig :D
Jag behöver nog kanske inte avsluta med att säga hur lite jag bryr mig om tentorna just ikväll, för ikväll är allting fantastiskt hur som helst, såna småsaker spelar ingen som helst roll just nu :) Nevertheless, så kanske jag borde så och lära mig någonting, så att jag kan klara mig igenom fysiken i alla fall ;)
Tjing tjing!
Det känns bara så hopplöst ibland, som att Linn och Maja är så fruktansvärt säkra på att det är här de vill vara och har hela tiden den motivationen till att plugga. Dessutom har de disciplinen från gymnasiet. Jag har alltid hankat mig fram med minsta möjliga anstränging och ändå bra betyg, nu funkar det absolut inte längre och det är en riktigt tuff omställning :( Jag önskar att jag fått större utmaningar i skolan från början, så jag också fått lära mig att kämpa mer.. Samtidigt inser jag ju att jag inte kan skylla på alla andra, det handlar egentligen bara om att jag ska bestämma mig, men det är riktigt svårt att ta sig i kragen :S Ja, vi får se hur det går, tänker i alla fall stanna här ett tag till, för jag trivs :D Ska försöka rycka upp mig också, jag har i alla fall blivit mycket bättre på att hålla rent och snyggt omkring mig sen jag kom tillbaka, det har hållt i en vecka nu, längre än nånsin så det är ett gott tecken :P
Tillbaka till Emils närvaro här nästan hela veckan :P Det har varit hur mysigt som helst, och jag känner verkligen hur mycket jag tycker om honom nu när vi har varit ifrån varandra ett tag och sedan får ses igen :D Sen idag på eftermiddagen, när vi bara pratade som vanligt så sa jag hur mycket jag tycker om honom som jag brukar göra ibland :) Då sa han de tre små orden, de tre viktiga orden, de som betyder så mycket! Det är märkligt, för innan de har sagts känns de verkligen bara som ord, precis som jag tycker om dig, det är fint att säga det, men sen går man liksom vidare som vanligt. Det här var dock helt fantastiskt. Det var som en härlig värme som satte sig i hjärtat och sedan bara strålade ut i varje del av kroppen, jag blev så glad, så glad; och överväldigad av att någon faktiskt känner så starkt för lilla mig :D
Jag behöver nog kanske inte avsluta med att säga hur lite jag bryr mig om tentorna just ikväll, för ikväll är allting fantastiskt hur som helst, såna småsaker spelar ingen som helst roll just nu :) Nevertheless, så kanske jag borde så och lära mig någonting, så att jag kan klara mig igenom fysiken i alla fall ;)
Tjing tjing!