Det här inlägget kommer nog inte alls handla om det jag hade tänkt skriva om egentligen, men det tar vi en annan gång istället för jag orkar inte med den historien nu.

Jo, jag satt precis och funderade på en sak...eller jag funderar nog på det ganska ofta, men i alla fall..
Varför ska allting vara en tävling? Alla tävlar, precis alla, speciellt i min ålder har jag märkt på senaste tiden. Det behöver inte ens vara med flit, men människor kämpar hela tiden för att höras och synas på ett eller annat sätt. Det är livsviktigt att ha ett eget forum, och känner man sig på minsta sätt hotad inom sitt forum så sätter försvarsmekanismerna igång fortare än kvickt! Taggarna skjuter ut och ett vasst litet skämt eller en nedlåtande kommentar fyras av bakom en skyddande glimt i ögat - bara för att markera att det här är faktiskt mitt område. Oftast lär man sig förmodligen i en grupp vilka som hör till vilket forum och då håller sig resten undan, men måste det vara så? Bakom alla fina kärleksförklaringar, lagandor och livslånga vänskapsband är det egentligen bara alla mot alla i en värld av smygegoister.

Varför kan vi inte kämpa tillsammans istället för mot varandra hela tiden? Det skulle vara så skönt att slippa vara på helspännn hela tiden. Jag vill slippa vakta mitt territorium med murar av image och inrutat beteendemönster, jag vill kunna dela med mig av det till alla som vill vara med.

Säg till folk att de är fina om du tycker det, beröm någon när de gör något bra istället för att försöka bräcka eller komma med undanflykter om varför du faktiskt inte var lika bra den här gången. Kan vi inte bara skippa alla onödiga gliringar och onda blickar? Våga låta människor vara, ge tid, ge plats, visa hänsyn och gläds med dem när det går bra!! 

Så det så...