En drömdagbok, det kanske man skulle ha. Då kunde jag skriva ner allt jag tänker på så jag slipper gå runt med huvudet bland molnen hela tiden kanske? Kanske..

Emil åkte idag, men jag tror inte jag har förstått än. Igår kväll grät jag, då var det jobbigt, men det har inte kommit någon riktigt urladdning sedan han åkte nu. Det kommer nog börja sjunka in när man inte har setts på en vecka eller mer, det är ju då det börjar bli kämpigt. Jag kommer att sakna honom. Så mycket...

För övrigt så är jag lite allmänt irriterad på omvärlden. Det blir ju så att jag flyttar hem nu efter jul, och självklart känns det tråkigt att lämna det roliga livet här uppe, men jag tror att det är värt mycket att vara lite närmare familjen och som jag sagt förr så gör jag inget direkt vettigt här uppe just nu. Det som frustrerar mig är att nästan ingen som jag pratat med om detta ger mig reaktionen: "Men vad bra att du kom på nu att det inte var någonting för dig, då hinner du helt klart hitta något annat bättre!", utan det de säger är: "Men vad händer nu då? Du vet att en civilingenjörsexamen ger dig enorma möjligheter, och du får inte kasta bort din potential!" Jag blir så arg, varför kan ingen bara stötta?! Jag har aldrig någonsin sagt att jag ska sluta plugga helt och hållet, bara att det här inte var riktigt rätt grej för mig! Jag har tillräckligt med skuldkänslor redan för att ha gjort folk besvikna, så sluta! Lägg av!