Alltså, jag gråter varje gång! Jag har alltid haft som en hatkärlek till tv-programmet extreme home makeover. Å ena sidan är det så fruktansvärt amerikanskt, patriotiskt och fusksolidariskt så man blir spyfärdig! Å andra sidan så är det ju rätt fint och det är som att öppna en vattenkran varje gång jag ser det. De lyckas alltid hitta nån familj som har kämpat så mycket och haft det så svårt, och så gör de en massa fina grejer för de människorna, ojoj, det är så fint :P Det jag blir imponerad av (även om det ibland går till överdrift) är att amerikanarna är så frispråkiga, de är inte rädda för att säga vackra saker om och till varandra, inte rädda för att gråta eller visa känslor. Vi svenskar skulle nog må bra av att ta efter det beteendet lite grann, alla är så stela och försiktiga här. Var inte rädda för att släppa lite på skyddsmuren du har byggt upp, var inte rädd att bjuda in människor som vill dig väl, var inte rädd att visa vem du är och vara stolt över dig själv. Inte alltid så lätt, men jag tror att det är något vi ska sträva efter, något vi skulle må bra av. För det är först när vi har insett och accepterat och lärt oss älska dem vi är och vågar visa det för andra som vi kan älska vidare. Det finns människor jag älskar, men som jag ibland tappar bort för att jag inte riktigt tycker om mig själv, det är konstigt hur man är funtad... Haha, ja det här gick ju från det ena till det andra..

Men men, tror att jag ska börja fräscha upp mig, har möte idag med ubsarna, hoppas det går bra.. Har haft ganska mycket on my mind den senaste tiden så har inte riktigt koncentrerat mig ordentligt på det, men det ska bli ändring nu hoppas jag..  

Kom ihåg att älska er själva, ni är alla förunderligt vackra och unika